July 29, 1817 C May 5, 1900) was a Russian painter of Armenian descent, most famous for his seascapes, which constitute more than half of his paintings.Aivazovsky was born in the town of Feodosiya, Crimea, to a poor Armenian family. His parents family name was Aivazian. Some of artist's paintings bear a signature, in Armenian letters, "Hovhannes Aivazian" (Յովհաննէս Այվազեան). His talent as an artist earned him sponsorship and entry to the Simferopol gymnasium ??1 and later the St.Petersburg Academy of Arts, from which he graduated with the gold medal. Earning awards for his early landscapes and seascapes, he went on to paint a series of portraits of Crimean coastal towns before traveling throughout Europe. In later life, his paintings of naval scenes earned him a longstanding commission from the Russian Navy. In 1845, Aivazovsky went to Istanbul upon the invitation of Sultan Abdelmecid, a city he was to travel to eight times between 1845-1890.   Related Paintings of Ivan Aivazovsky :. | View Of The Ayu Dag Crimea | Constantinople | View of Moscow from the Sparrow Hills | Battle of cesme at Night | Fishermen on the shore |
Related Artists:
Carl Rahl
Carl Rahl, sometimes spelled Karl Rahl (13 August 1812 - 9 July 1865), was an Austrian painter. Rahl was born in Vienna to Carl Heinrich Rahl (1779 - 1843), an engraver. He attended the Academy of Fine Arts Vienna and won a prize at the age of 19. From there he traveled to Munich, Stuttgart, Hungary, and in 1836 to Italy. He remained in Italy from 1836 to 1843, where he in particular studied representatives of the Venetian and Roman schools of art, and painted die Auffindung von Manfreds Leiche (1836). Rahl's style, especially his views on color and perspective, were largely formed during his years in Rome. He returned after 1843 to Vienna for two years, and then led an itinerant life for the next five years, traveling through Holstein, Paris, Rome, Copenhagen, and Munich, making a living as a portrait painter. In this period he painted Manfreds Einzug in Luceria (1846), and die Christenverfolgung in den Katakomben. In 1850, he was appointed professor at the Academy of Fine Arts Vienna, but for political reasons he was soon dismissed from the position. He then opened a private art school, which expanded quickly into a studio that produced monumental-scale paintings and enjoyed considerable success. He was commissioned by Greek philanthropist Simon Sinas to paint a number of works for the facade and vestibule of Vienna's Fleischmarkt Greek Church (Ludwig Thiersch being commissioned for the remainder of the frescoes), which was then being rebuilt by architect Theophil Freiherr von Hansen. In addition, Sinas commissioned four paintings depicting heroes of the Greek War of Independence, and a further four paintings to decorate his residence. Rahl decorated the Heinrichshof in 1861 with personifications of Art, Friendship, and Culture, and the Palais Todesco with representations from the mythology of Paris. In 1864, he painted a number of allegorical figures in the stairway of the Waffenmuseum (now part of the Kunsthistorisches Museum). In this period he also painted several frescoes: Mädchen aus der Fremde (in a villa of Gmunden), a composition for a ballroom of a palace in Oldenburg, and a cycle from the tale of the Argonauts. Also, he painted the tympanum of the Athens Academy building, designed by Theophil von Hansen in 1859 and executed by Ernst Ziller (completed in 1885), and paintings in the portico of the Athens university, designed by Christian Hansen (Theophil Hansen's son). The central painting show Bavarian king Otto I surrounded by the Muses; the left hand fresco shows Prometheus bringing fire down from Mount Olympus.
Karel du jardin
1626-78 Dutch painter, etcher and draughtsman. His father was Chaarles de Jardin (Gardyn; c. 1599-before 1650), a fat-renderer, and his mother was Catalyn Borchout (1588-before 1650). They had at least one other child, Herbert, who must have died by 1651
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.